Kågerödsmurveln den otystbara, eller Eva Rosqvist som hon egentligen heter, blir med jämna mellanrum ganska arg. Hon har tidigare varit arg på SD, kvinnor i burka, en ”vänstervriden bitterfitta som fått luft någonstans ifrån” (Lisa Magnusson), feminister, försäkringskassan och Fredrik Reinfeldt – som hon dessutom säger är ”ännu värre än Hitler”.

Därför kommer det inte som någon chock att Rosqvist återigen är lite irriterad. Det som får oss att reagera är snarare vem det är Rosqvist är arg på den här gången.

HD.se:

”Helena Sjöstrand, som jobbar i Kärnan-kiosken hade på fredagskvällen tagit hjälp av sin 13-åriga dotter med försäljningen. Strax före klockan 18 lämnade hon själv kiosken en liten stund för att uträtta ett ärende. Då trängde sig två personer i 45-årsåldern in i kiosken, en med huva och en med ett yxliknande föremål i handen.”

Vem är det Rosqvist är arg på då? Nog måste hon väl rikta sin ilska mot de två personerna i 45-årsåldern som hotar en 13-årig flicka med ett yxliknande föremål? Icke. Det här är, för att citera Eva Rosqvist, ”nästa snyfthistoria”:

”Men en 13-åring skall inte jobba i kiosk. Enligt lag får ensamarbete endast förekomma om man är 18 år. Man får ej heller stå i kassa innan 18 års  ålder.  Gärningsmän i all ära, men här har ansvariga för kiosken brustit rejält. Vad säger facket om detta. Om flickan inte är anställd, hur kan hon då ha ansvaret för kiosen.”

Det stora problemet i det här fallet är alltså inte att en 13-årig flicka blir rånad och hotad. Nej nej, det stora problemet är att hon är 13 år och var i sin mammas kiosk själv för en liten stund. Varför känner Eva Rosqvist ett sådant behov av att gå till attack mot en 13 år gammal flicka som precis blivit rånad?