Eva Rosqvist, för vissa av er mer känd som ”Kågerödsmurveln”, sitter i Svalövs kommunfullmäktige för Sverigedemokraterna. Hon har, som många andra, gett sig in i debatten gällande Behrang Miri – konstnärlig ledare på kulturhuset i sthlm – beslut att flytta några Tintinalbum från barnbiblioteket till serieteket. Som vi tidigare skrivit blir Kågerödsmurveln lätt arg över saker, den här gången är inget undantag:

Svart är däremot en av seriefigurerna i Tintin, vilket gör att ett bibliotek i Stockholm där det sitter en mångkulturell henförespråkare som chef. Vederbörande vill nu kasta ut Tintinklassikerna från barnhyllan med motiveringen at Tintin är rasistisk. [sic]

Nu är det ju ingen som påstått att blotta förekomsten av en svart person per automatik gör en serietidning (eller något annat) rasistisk. Tvärtom så önskar sig många att såväl ”fin” som ”ful” kultur kunde förmedla en mer mångfaceterad bild av hur världen ser ut än den så ofta förekommande, vita heterosexuella personer i kärnfamiljer. Exempelvis Tintin i Kongo är omdebatterad då den anses skildra svarta som glada, dumma, lata och i allmänhet underlägsna huvudpersonen. Gissningsvis var det snarare skildringar i den andan som ledde fram till beslutet att flytta albumen tio meter till serieavdelningen. Ett beslut som tre timmar senare upphävdes – Sverige höll andan – efter en debattstorm av sällan skådat slag. En storm som Rosqvist inte var sen att haka på. Varför Behrang Miri, plötsligt kallas för ”mångkulturell henförespråkare” i murvelns text har vi dock svårt att förstå. Vi antar att två stora snackisar liksom bara råkade flyta ihop. Rosqvist fortsätter:

Dessa Hen och kulturella förespråkare har ett löjets skimmer över sig. när skall förslaget komma att man skall förbjuda kaffe som dryck, för kaffe är ju svart och svart är ju rasistiskt. [sic]

Hen i all ära, men ingen tar dem på allvar. Varken hen eller några kvarglömda aktersegladekarlhatande feminister. [sic]

Ser man det lite krasst så är “hen” helt enkelt ett ord som fler och fler (till exempel Rosqvist) tycker är bra att använda i meningar där man inte vill skriva “hon eller han”. Att “hen” skulle vara en slags förening av människor som delar värderingar är en ganska rejäl missuppfattning. Rosqvist avslutar med en dräpande (?) slutpoäng:

Om allt skall vara lämpligt enligt hen, homo, afro feministisk etc så kommer åtskilliga hyllor att gapa tomma. [sic]

Vi tror inte risken för tomma bibliotek är särskilt stor. Att böcker eller serier flyttas till nya hyllor verkar däremot vara en av de faror som är förenade med biblioteksbesök.