Sverigedemokraterna har på senaste tiden gjort sitt bästa för att profilera sig som ett parti som brinner för kriminalpolitik, bland annat med kampanjen ”Inga fler papperspoliser” som grundade sig på minst sagt osäkert material. Men hur skulle det se ut om man vände blickarna inåt för att granska det egna partiet? I hopp om att underlätta lite för Sverigedemokraterna (fast mest för att det är vår grej) har vi således gjort en liten sådan granskning.
Sveriges Radio Dalarna kunde för drygt ett år sedan berätta att inte mindre än var tionde förtroendevald sverigedemokrat i distriktet är dömd för brott de senaste åren. Det rör sig om allt från våld mot tjänsteman, grov stöld och misshandel till grovt sexuellt utnyttjande av underårig och olaga vapeninnehav. I reportaget kan man också läsa
Ända sedan valet 2002 har kandiderande Sverigedemokrater fått skriva under en vandelsförsäkran, där de intygar att de inte dömts för brott eller har andra lik i garderoben.
Detta kan ju förstås få den nyfikna att undra… hur ser det ut i resten av landet? 2006 kunde EXPO berätta att var tionde sverigedemokrat som kandiderade till kommunfullmäktige, över hela landet, blivit dömd för brott de senaste femton åren. Men det är inte bara de förtroendevalda som på många håll blivit dömda för brott. Det finns en bakväg in i Sverigedemokraterna också - nämligen att bli anställd av dem. 2010 gjorde Expressen en granskning a partiets riksdagskansli och upptäckte att flera av de anställda är dömda för brott.
Att var tionde förtroendevald sverigedemokrat i Dalarna är dömd för brott är således inte särskilt överraskande. Inte heller borde vi bli överraskade över partiets uppenbara dubbelmoral, men visst hajar man till lite när man läser på Sverigedemokraternas hemsida:
Att få känna trygghet är ett grundläggande mänskligt behov. Sverigedemokraterna står upp så väl för den sociala tryggheten i välfärden men även för den direkt fysiska tryggheten. Det brottsbekämpande arbetet har de senaste decennierna varit eftersatt och inte särskilt framgångsrikt.
Ett bra sätt att stå upp för trygghet vore kanske att inte ha ett parti där var tionde person är dömd för brott, men vad vet väl vi. Kanske är det så att Sverigedemokraterna har en annan definition av ordet ”trygghet” än vad vi har. Det har skett förut att SD omdefinierar ord, till exempel i samband med Jimmie Åkessons brev om nolltolerans. Vår definition av nolltolerans är nämligen 0 (noll) tolerans och då är det här eller det här inte något man tolererar.
Och något som definitivt inte borde tolereras är en riksdagsledamot som förespråkar att man öppnar en fond för att hjälpa Sverigedemokrater dömda för brott. Jimmie Åkesson, vi är många som undrar nu: Var tog din nolltolerans vägen?
*Uppdatering*
Vi har noterat att en del personer tolkat artikeln som att IRM anser att man som dömd inte bör vara politiker. Detta är helt fel. Vi anser att är man dömd och har avtjänat sitt straff, så förtjänar man en andra chans. Däremot så anser vi att det finns en hel del hyckleri kring SD:s argumentation när det kommer till området kriminalpolitik. Många gånger har vi läst Sverigedemokrater uttrycka att invandrare är överrepresenterade i brott, och därför bör man göra si eller så med invandringen. Vi ville bara vända på steken och ”visa hur skulle det se ut om man vände blickarna inåt för att granska det egna partiet”. Har detta inte framgått tydligt ber vi om ursäkt. Mvh Redaktionen
