Överallt i media matas vi med ett hat mot de priviligerade vita männen. Den late vite mannen som tillskansat sig all makt och förtrycker alla andra. Han är roten till all ondska och skall med alla medel bekämpas till varje pris.
Så skriver Ilona Michalowski, kommunfullmäktigekandidat i SD, i sitt blogginlägg ”Hatet mot den vite mannen”. Detta är inte första gången vi på IRM, eller mer specifikt jag – Atilla Yoldas – skriver om Ilona. Vad som verkar ha kommit att bli personligt för Ilona och SD Mölndal är, fortfarande, enbart granskning från vår sida.
Trots att Ilona och SD Mölndal offentligt har uppmärksammat mina artiklar om hennes blogginlägg håller de sig ändock enbart till att påpeka hur löjlig jag själv och IRM är, istället för att bemöta kritiken. Sist jag skrev om Ilonas text lades detta (otroligt roliga) inlägg upp på SD Mölndals hemsida ackompanjerat med ett gäng förolämpande kommentarer:
(Ordvalet ”stalkar”, för övrigt, blir ännu roligare med tanke på att SD Mölndal har gått in på min Vine, sökt sig tillbaka ett år i tiden och tagit en skärmdump på mig i kalsonger för att publicera på sin kommunsida… Men usch vilken stalker jag är som läser en offentlig persons blogg på internet!)
Så; vi försöker nu ännu en gång. Ilona och SD Mölndal – vi på IRM hoppas att ni denna gång bemöter vår kritik på ett sakligt vis, istället för att göra er löjliga över våra skribenter på er officiella hemsida. Ilona fortsätter:
Vi kunde för ett tag sedan läsa om hur ett ungdomsgäng grovt misshandlade en äldre ”vit” man i tunnelbanan. Det var inte första gången vi hörde om något liknande och kommer troligen inte vara sista heller. Det som knyter samman dessa dåd är det oerhörda övervåld som använts, att offret är en vit man och att förövarna inte är etniskt svenska.
Hon avslutar stycket med att öppet ställa frågan ”vad är det som triggar igång detta hat?”.
Detta hat, demonisering och framförallt avhumanisering har skett tidigare i historien med förödande resultat. Att förknippa ondska med hudfärg och kön trodde kanske de flesta var förpassat till historien. Men det sker faktiskt här och nu varje dag. Vi matas om den vite mannens ondska varje dag, i skola, i media, i politiken och i debatten. Kanske är det just detta som får vissa invandrare att släppa alla spärrar när de hoppar på en vit man?
Korrekt; detta är mycket att ta in på en gång, redan i det första stycket. För resten av inläggets skull kan vi redan nu konstatera ett par sakfel i Ilonas missriktade ilska. Först och främst skriver hon om en diskussion om strukturer i samhället, men tolkar denna diskurs som angrepp på ”alla vita män”. Slutsatsen hon drar insinuerar att diskussionen, där man tydliggör förtryckande grupper i samhällen, skulle innebära att invandrare anfaller vita män.
I klartext: Ilona menar att om vi påpekar att vita män är den mest privilegierade gruppen i samhället så kommer invandrare försöka slå ner dem. Som hon själv beskriver det, ”Det handlar om ett blint hat som får alla moraliska spärrar att brista”.
Visst har den vite mannen gjort mycket ont genom historien. Men gäller inte det samma för män av alla olika färger? Japaner, Araber, Indianer etc har väl alla utfört så mycket ondska de kunnat efter sin förmåga? Men kan man inte ärligt säga att den vite mannen också gjort mycket gott? Det var ju faktiskt den vite mannen som avskaffade slaveriet.
Hon fortsätter missförstå diskursen. Vad hon möjligtvis försöker fiska efter är att även vita män utsätts för rasism, vilket hon har helt rätt i; rasism kan onekligen drabba vem som helst. Vad vi inte förstår är varför hon bland annat tilldelar vita män ansvar för exempelvis slaveri, men sedan menar att det är OK för att de även senare avskaffade slaveriet? Detta är en totalt absurd slutsats.
Ilona skriver att en inte kan hålla en folkgrupp ansvarig för hemska händelser på grund av gruppens hudfärg – samtidigt som hon anklagar alla folkgrupper för diverse händelser, men försvarar de vita männen bland dessa.
Vi fortsätter snurra runt i de cirkulära argumenten, där hon försvarar en folkgrupps handlingar med ”dess” goda gärningar:
Det är den vite mannens uppfinningsrikedom som löst många svältkatastrofer, skapat mediciner som räddat livet på många miljoner människor. Skapat uppfinningar som gjort livet bättre och enklare att leva. Det är även den vite mannen som byggt upp väldens mest HBTQ toleranta länder. I Sverige har den vite mannens skattepengar bekostat världens dyraste invandringspolitik. Det är i den vite mannens värld som vi kvinnor idag åtnjuter mer rättigheter än någon annanstans på jorden.
Med andra ord lyder argumentationen som sådan: allt gott kommer från den strukturella vita mannen, och vi bör därför inte se till den strukturella överordningen de ofrivilligt tilldelats över de andra grupperna i samhället. Och här kommer slutklämmen:
Till er som hatar den vite mannen, ta er en titt på samhället och fundera hur världen skulle se ut utan honom. Är inte den vite mannens värld den bästa att leva i, jämfört med övriga världen? Istället för att hata den vite mannen så skulle jag vilja tacka honom för ett bra jobb hittills, även om det finns en hel del kvar att göra.
I början av hennes text påpekar Ilona hur fel det är att se på samhället i form av olika människor utefter hudfärg, men hon spenderar resterande mängd tecken åt att särskilja den vita mannen från alla andra folkgrupper. Den vita mannen är minsann bra, uppfinningsrik, generös, pro-jämställdhet; ja, den vita mannens värld är minsann den bästa – till skillnad från de där andra, blink blink, läser vem som helst mellan raderna.
Innan jag lämnar över ordet till er, Ilona och SD Mölndal, vill jag tacka för mig i ett försök att förstå era resonemang och repliker. Jag, och IRM, ser fram emot att ni denna gång väljer att bemöta kritiken och frågeställningarna i detta inlägg på ett sätt som passar förtroendevalda politiker bättre än att anklaga en skribent för att ha hybris.
Hoppas ni fortfarande njuter av bilden på mig i kalsonger. Det gör i alla fall jag.
Med vänlig hälsning,
Atilla Yoldas.
