Häromdagen publicerade Aftonbladet en debattartikel skriven av My Vingren. Den handlar om hur det är att vara feminist på internet, att man får ta emot mycket hot och allmänt hat. Ungefär som att vara antirasist, alltså. Artikeln genererade, som ganska väntat, många kommentarer. En kommentar som vi tycker sticker ut i mängden är dock denna nedan, inte minst för att den är skriven av ingen mindre än vår gamle polare Oleg Datsihin:


Vad är det då Datsihin skriver i sin kommentar, egentligen? Han förkastar först hot och det är ju bra. Man ska inte hota folk, det håller vi med om. Sen spårar det hela ur, kan man säga. Datsihin skriver i princip att om man är feminist och debatterar på nätet får man räkna med lite hot. Att sedan uppmärksamma att detta är ett reellt problem (vi har liksom redan fastslagit att det är fel att hota folk, så även Datsihin borde anse att det är ett problem), det är i hans ögon att ”klaga”. Att han dessutom sätter citationstecken kring ordet ”hotad” gör oss lite bekymrade. Kan det vara så att Datsihin inte tror att detta sker? Isåfall borde han testa att driva en feministisk blogg ett tag. Eller är det så illa att Datsihin tycker att vissa hot får man liksom räkna med? Jo, det verkar inte bättre.

Är det verkligen så Datsihin tycker så antar vi också att han inte kommer kommentera nästa gång en sverigedemokratisk politiker blir utsatt, vilket händer på riktigt ibland också. Har man tagit ställning i en fråga som väcker känslor får man ju helt enkelt räkna med att bli hotad och sen ska man baske mig inte komma och klaga!

Vi tycker att det här är så dumt att klockorna stannar. Självfallet ska man lyfta sådana här frågor. Och vi är definitivt övertygade om vår åsikt delas av de flesta av våra läsare också, nämligen att det är den som hotar som gör fel – inte den som har blivit hotad. Men så är varken vi eller de flesta av våra läsare Sverigedemokrater heller…