Vi har kommit fram till den andra delen av vår granskning av Sverigedemokraternas principprogram. Vi inledde med deras egna första punkt – Sverigedemokraterna och demokratin. Del två handlar om Sverigedemokraterna och människan.

Precis som första delen inleds del två med lite fina ord och formuleringar. Bland annat om hur varje människa har ett grundläggande och okränkbart värde och att rättigheter måste vägas upp av skyldigheter.

” Varje människa är unik, men vi präglas också av vår omgivning och av vårt historiska, kulturella och sociala arv, vilket gör att vi också blir mer eller mindre lika varandra.”

Här säger de att du och jag har mer gemensamt med Jimmie Åkesson och Kent Ekeroth än vad vi har med någon som inte är född i Sverige. Enbart beroende på var personen är född, snarare än personlighet och intressen.

De fortsätter med att såga både liberalismen och socialismen vid fotknölarna, eftersom de har ”fel” syn på människan.

”Liberalismen och socialismen är de två ideologier som dominerat och präglat det svenska samhället under de senaste decennierna. Båda dessa ideologier betraktar i hög grad människan som en i grunden god och förnuftig varelse, som förutom sin medfödda godhet och rationalitet kan liknas vid ett tomt blad eller en konturlös lerklump, och som formas enbart av den miljö och den sociala kontext hon möter under livets gång.

(…)

Denna bild av människan må förefalla sympatisk. Detta hjälper dock föga då den på avgörande punkter bygger på felaktiga antaganden, vilket innebär att den politik som tar sin utgångspunkt i denna teori inte kommer att kunna uppnå det den säger sig vilja uppnå. ”

SD däremot:

”Sverigedemokraterna står för en mer nyanserad och därmed också en mer realistisk människosyn.”

Vad är det då för människosyn SD har, som är både mer nyanserad och realistisk? Jo:

”Det finns dock också en nedärvd essens hos varje människa som man inte kan undertrycka i hur hög utsträckning som helst utan att det får konsekvenser. Delar av denna essens är gemensam för de flesta människor och annat är unikt för vissa grupper av människor eller för den enskilde individen. Någon komplett förteckning över vad som ingår i denna mänskliga essens har vi ännu inte och kommer kanske heller aldrig att få.”

Som ni ser anser Sverigedemokraterna att varje människa har en ”nedärvd mänsklig essens”. De kan inte precisera vad det handlar om, men den finns där. De försöker dock att förklara.

”För att nämna några konkreta exempel så menar vi bland annat att de flesta människor är sociala och kollektiva varelser som har ett nedärvt behov av att tillhöra en större gemenskap, att de flesta människor primärt identifierar sig med andra individer som påminner om en själv och att de flesta människor har lättare att visa solidaritet och empati med individer som man upplever är en del av samma gemenskap som man själv tillhör.”

Med det här menar de dock inte att fotbollsintresserade känner gemenskap med andra fotbollsintresserade. Nej, inte sådan gemenskap.

”Av detta drar vi slutsatsen att en stark nationell identitet och ett minimum av språkliga, kulturella och religiösa skillnader har en gynnsam effekt på sammanhållningen, tryggheten och stabiliteten inom ett samhälle.”

Ja, gemenskap handlar om nationalitet, språk, kultur och religion. Sverigedemokraterna tycks mena att en ateist inte kan känna gemenskap med en kristen och en muslim kan aldrig känna gemenskap med en jude.

Detta avslutar de med:

”Vi kan också konstatera att historiska försök med att bygga starka kollektiv som är större än nationen ofta har misslyckats, ibland med katastrofala följder som i till exempel före detta Jugoslavien, och att sådana försök därför bör undvikas då de är förenade med stora risker.”

För Sverigedemokraterna var kriget i forna Jugoslavien en produkt av mångkulturen, inte en aggressiv nationalism – som vissa andra kanske skulle påstå. Och då får vi anta att anledningen till folkmordet i Srebrenica också berodde på mångkulturen, och att Rakto Mladic enbart agerade efter sin ”undertryckta nedärvda essens”.