En av gårdagens stora snackisar var att Patrik Ehn, gruppledare för SD i Västra Götaland och medlem i partiets valberedning, tycker att Sverige borde ta efter Ungern vad gäller kulturpolitik. Vi vet inte exakt hur han tänkt sig detta, möjligtvis vill han göra som i Budapest där ”Nya Teatern” förra året fick en ny ledning: György Dörner som tillsammans med en antisemitisk politiker ville göra om teatern till en ”nationalistisk Hemmafronts-scen”?

Det vore inte en helt främmande sak att tro om herr Ehn som varit ganska omskriven under sin tid i Sverigedemokraterna. Han har tidigare varit aktiv i nationalsocialistiska rörelser och 2005 signerade han ett mail med ”sieg heil”. Kanske är det så att ränderna inte riktigt gått ur? Ehn själv har sagt att han varit engagerad i bland annat Nordiska rikspartiet och Föreningen Sveriges Framtid pågrund av att han var ”antikommunist”. Rimligt…

Ehns önskemål om hur Sveriges kulturpolitik ska skötas är dock kontroversiellt på många vis. Inte minst för att hans egen partitopp nästan genast gick ut och via sociala medier tydligt förklarade att detta inte stöds av partiet. Linus Bylund, som är Jimmie Åkessons pressekreterare, uttryckte sig bland annat så här på Twitter:

Vad som är värst i den här soppan vet vi inte. Att en framstående politiker vill färga Sveriges kulturpolitik oroväckande brun? Eller att SD:s partitopp inte reagerar alls när företrädare skriver rasistiska eller homofobiska uttalanden på internet, men direkt hugger när någon gör ett kulturpolitiskt uttalande som kanske avslöjar lite för mycket om partiet?

Nu väntar vi förstås bara på att någon i partitoppen ska yttra de gyllene orden ”Det handlar bara om en enskild företrädare.” En mening som blivit så urtvättad senaste tiden att den är nästintill helt genomskinlig nu.