Att Jimmie Åkesson har en ganska soft och flexibel inställning till sanningen är inte direkt någon nyhet. Vi minns ju hur Åkesson skrev om hela sin uppväxt, något som fick i princip hela Sölvesborg att reagera då ingen kände igen sig i hans beskrivning av orten. Ett annat tillfälle då Åkesson flexade med sanningen var under SD:s valkongress där Åkesson höll ett tal om hur han stött på protester och hat under hela sin ”sno S-väljarturné”. Då passade offerkoftan bra på Åkesson men vi kunde visa, då vi faktiskt deltog vid ett av dessa möten, att Åkesson ljög och överdrev protesterna.

Men ju längre turnén sträckte sig desto större folkligt motstånd kom det att bli. Detta passar inte in i den bild som Åkesson vill förmedla – så nu gör han helt plötsligt en kovändning. Nu säger han istället att det inte varit några protester och framförallt inte några folkliga protester. Problemet för Åkesson är bara att hans dubbla budskap finns väldokumenterat:

Det här är så klart en mindre lyckad taktik som började med att Åkesson drog på sig en illa sydd offerkofta, men som slog bakut då det blev ett folkligt motstånd under hans turné. Åkesson kunde bara kalla så många människor för ”vänsterextremister” innan allmänheten började reagera. Därmed slängde Åkesson offerkoftan illa kvickt och låtsas istället som ingenting har hänt.