Än en gång kan vi läsa hur SD-politikern och förre chefredaktören för SD-kuriren, Tommy Hansson, visar sitt förakt för homosexuella. För att vara mer specifik ”bögar” då det oftast är just den gruppen som Hansson riktar sig mot när det gäller HBTQ-frågor. I denna attack på HBTQ-rörelsen spar Hansson inte på krutet och menar att vi lever i bibelns yttersta dagar:

Så var då Pride-spektaklet över för denna gång med den vanliga, ohöljt exhibitionistiska paraden genom Stockholms gator. Där gaypoliser och dito militärer tjoade ikapp med så kallade läderbögar, riksbögar som Mark Levengood och Jonas Gardell och ett antal politiker som vill framstå som fräscht fördomsfria.

Och för allan del, låt dem tjoa. Vi har som bekant grundlagsfäst demonstrations-, åsikts- och yttrandefrihet här i landet. Jag är dessutom en tolerant person som hyllar principen ”leva och låta leva”. Ändå kan jag inte låta bli att undra över varför det är så viktigt för en del att visa upp sin sexuella läggning till allmänt beskådande. För mig är sex en privatsak mellan mig och min älskade, inte ett utställningsföremål att köra upp i ansiktet eller till äventyrs röven på folk.

[…]

Det är alldeles tydligt att vi lever i vad Bibeln kallar de yttersta dagarna då allt vänds upp och ner och välts över ända och då upplysningstid blir till upplösningstid.

Hansson försöker här framstå som öppen och tolerant genom att skriva om tolerans och åsiktsfrihet, men allt faller ju plattare än en pannkaka när Hansson påstår att Pridefestivalen är ett tecken på den yttersta tiden (domedagen). Den yttersta tiden har radikalt kristna pratat om sedan medeltiden och är ingen ny skrämseltaktik för att få ”pli” på oss ”otrogna”. Men Hansson ger sig inte där:

När jag iakttar förhållandena i västvärlden i dag inser jag med en rysning hur rätt Horowitz hade när han skrev detta för 20 år sedan. HBTQ-revolten förkunnar således ej endast Guds och samhällets utan själva naturens död. Som jag ser det finns det klara paralleller mellan queerfilosofin och Nietzsches övermänniskoideal om den allt övervinnande människan som sin egen gud.

Vi bevittnar i dag hur den ursprungligen underjordiska och starkt avantgardistiska bög- eller queerfilosofin flyttar in i västvärdens regeringskanslier, och att Sverige – den sociala ingenjörskonstens förlovade land – går i bräschen för denna utveckling är endast symptomatiskt.

Hansson försöker även framstå som en ”dissident” alltså en person som sätter sig upp mot en totalitär regim bestående av HBTQ-rörelsen, extremfeminister och miljöradikala:

Vad HBTQ-rörelsen kräver är dock inte tolerans utan obetingad lydnad och acceptans gentemot de egna regnbågsidealen. Alla avvikande röster avfärdas såsom svårartat homofobiska och bigotta, om nu någon kommer ihåg det uttrycket. All fri debatt skall strypas och dissidenter marginaliseras.

HBTQ-rörelsen är en del i det samlade politiskt korrekta projektet som även innefattar extrem feminism, galopperande miljöradikalism och mer eller mindre svagsint antirasism.

Avslutningsvis försvarar Hanssons de nya ”anti-gay lagar” som Ryssland infört och förklarar att man inte ska bråka med naturen:

Däremot går det utmärkt att hoppa på ett halvdemokratiskt land som Ryssland, där nyligen lagar som begränsar homosexuell propaganda främst bland barn och ungdom antogs. Det var därför knappast någon sensation när den bisarre musikern och centerpartisten Alexander Bard gick till hårt angrepp på Ryssland i samband med årets Pridefestival.

Vi får väl se hur det går med de ideologiska försöken att avskaffa den naturliga könsordningen i den nya, sköna värld som Sverige blivit. Personligen är jag övertygad om att dessa försök till slut kommer att haverera, precis som den människofientliga kommunismen gick under som globalt hot mot freden och friheten i världen. Att ge sig på själva naturen brukar i långa loppet inte vara någon god idé.

I kommentarerna till artikeln går Hansson steget längre och ifrågasätter huruvida ”bögeriet” är självvalt eller ej:

Det kan diskuteras om homosexualitet är självvalt eller ej. Forskningsresultat pekar i olika riktningar

I en del fall är det nog inte det, i andra fall kan vederbörande själv välja inriktning. Jag talar då om bisexualitet. Litet märkligt är det att just bögeriet så entydigt skulle sitta i generna, när nästan ingenting annat enligt PK-klokskapen gör det.

För att inte vara orättvisa mot Hansson känner vi oss tvingade att även ta med ett citat som omkullkastar allt detta förakt som Hansson uppvisar mot homosexuella:

Jag är som sagt tolerant. Låt var och en leva som den vill och ta ansvar för sina handlingar

Mer om Hanssons förakt för homosexuella:

Mer om SD:s förakt för homosexuella: