Granskning

Avpixlat – muslimska kvinnor ljuger oftast om rasistiskt våld

Häromdagen blev en gravid kvinna i Farsta misshandlad. Hon själv  tror att skälet till misshandeln var att hon bar slöja. Händelsen upprörde, med rätta, många och ledde till en aktion kallad ”hijabuppropet”. Det innebär i korthet att iklä sig hijab för att visa solidaritet med muslimska kvinnor som trakasseras, ifrågasätts och blir påhoppade enbart på grund av valet att bära slöja. Självfallet är det här en aktion som får Avpixlat att se rött och de har nu skickat ut sin främste rondellhund för att skälla, morra och visa tänderna mot att många idag väljer att visa solidaritet, systerskap och ta ställning för kvinnors trygghet. Självfallet pratar vi om mr Avpixlat himself – Mats Dagerlind.

Han har i en text på Avpixlat deklarerat att också han deltar i hijabuppropet, med en photoshoppad bild föreställande honom i slöja. Han skriver själv att han gör det främst för att provocera och att han ser det som något positivt om någon kränks av hans medverkan. Jadu, Dagerlind, det är nog en och annan som är lite förbannad på att en islamofob som du försöker använda en aktion för kvinnors säkerhet och rättigheter för att lyfta fram din egen främlingsfientliga agenda. För texten är en ren spya (ursäkta språket) av fördomar, ”guilt by association” och fientlighet mot världens alla muslimer.

Idag virar jag runt huvudet det som värdenihilistiska liberaler i vårt land brukar förminska till ett “plagg” eller “tygstycke” men som i verkligheten förstås är så mycket mer än detta. Jag talar om den muslimska slöjan eller “hijaben” som den kallas i de lågutvecklade kulturer där den är ett attribut för religiös social kontroll och föreskriven för den förtryckta kvinnliga halvan av befolkningen.

Tolkar vi saken rätt anser alltså att Dagerlind tror, eller tycker, att alla kvinnliga muslimer är förtryckta? Det är en tolkning av verkligheten som vi inte riktigt vill gå med på. Helt enkelt för att det är en tolkning som varken är sann eller rimlig.

Dagerlind fortsätter sedan med att skarpt ifrågasätta huruvida misshandeln av kvinnan i Farsta överhuvudtaget ägt rum. Vad han har för skäl att misstro det hela? Han tar upp två exempel där det senare framgått att de situationer som beskrivits inte har hänt, eller inte har hänt på det sätt som ursprungligen beskrivits. Vad det har att göra med misshandeln i Farsta? Tja, återigen är det här vår tolkning, det är tydligen så att eftersom det varit muslimska kvinnor inblandade i de nämnda händelserna så måste alla muslimska kvinnor ljuga när de utsatts för något:

Upprinnelsen till detta hijabupprop är att en muslimsk gravid kvinna i fredags sägs ha utsatts för en misshandel på öppen gata av en man som på detta handgripliga sätt ska ha gett uttryck för sina upprörda känslor över den tilltagande islamiseringen av det svenska samhället. Om detta verkligen har inträffat är det förstås något som måste fördömas. Kampen mot muslimsk massinvandring och islamisering förs inte på gatan och med våld utan med demokratiska metoder. Våldet är våra politiska motståndares verktyg, inte vårt. Hörsägen från en väninna till den påstått misshandlade kvinnan är dock det enda indiciet på att angreppet verkligen har inträffat på det angivna sättet och med det angivna motivet. Tyvärr vet vi sedan tidigare att den här sortens historier ofta är fabricerade.

Dagerlind drar också fram lite statistik ur…ja, någon typ av mörk och oåtkomlig kroppsdel, som vi verkligen undrar var den kommer ifrån:

Men – för att återvända till det dagsaktuella hijabuppropet – utsätts då inte muslimska kvinnor för våld i det svenska samhället? Visst gör de det. Problemet med det här initiativet är bara att det i 999 fall av 1000 inte är etniska svenskar som är gärningsmännen.

Vidare gör Dagerlind som alltför många män gör. Och här kommer ett tips som kanske inte uppskattas av alla våra läsare, men det måste bli sagt: om ett kvinnoproblem uppmärksammas behöver man inte nödvändigtvis reagera direkt med ”MEN MÄNNEN DÅ?!”. Ibland måste vi kunna prata om kvinnors problem utan att bli alldeles för generella. Kvinnor och män möter inte alltid samma problem i samhället, alltså måste vi kunna prata om det som skilda saker ibland. Och inte som Dagerlind gör:

Man kan vidare ifrågasätta en aktion som hijabuppropet som endast uppmärksammar det invandringsrelaterade våldet mot kvinnor. Har inte också män samma rätt att frekventera det offentliga rummet utan att bli misshandlade eller mördade?

I slutet av inlägget belyser också Dagerlind en anledning till att muslimska kvinnor utsätts för våld och ifrågasättande i dagens samhälle. Eller oj, skrev vi ”belyser”? Vi menar snarare att han bidrar till situationen:

I själva verket är hijabuppropet inget annat än ett angrepp på det sekulära, demokratiska och jämställda svenska samhället. Det handlar inte om att freda invandrarkvinnor från våld. Agendan är i stället att slå in islamiseringskilen än hårdare i den svenska samhällskroppen, att ytterligare pressa det svenska politiska etablissemanget till fler eftergifter och särrättigheter för denna oreformerade främmande religion som inte bara är kvinnoförtryckande utan också våldsglorifierande och politiskt totalitär.

Att prata om någon slags ”islamisering” av samhället har bara ett syfte: att skrämma människor. Och rädda människor gör ofta väldigt dumma saker. Rädda människor kastar rasistiska glåpord omkring sig, rädda människor attackerar muslimska kvinnor och försöker slita av dem kläderna, rädda människor misshandlar. Vi vill våga påstå att Dagerlinds, ja faktiskt hela Avpixlats, retorik bidrar till ett osäkrare samhälle för Sveriges muslimer. Genom att klumpa ihop alla av samma religion, anklaga religionen för att vara såväl kvinnoförtryckare, våldsglorifierare och fastslå att det är en främmande religion, något läskigt, främjar man våld och trakasserier av de som tillhör den religionen.

Något positivt finner vi dock i Dagerlinds text. Det är att han skriver följande:

På varje muslimsk invandrarkvinna som utsätts för kulturrasistiskt våld för sin slöjas skull går det hundra svenska kvinnor som utsatts för våld och våldtäkt av en eller flera män med icke-västlig invandrarbakgrund.

Det här är, vad vi vet, första gången Dagerlind erkänner att det finns något som heter kulturrasism. Alltså att man kan vara rasistisk även mot en kultur. Det gör det väldigt enkelt för oss iallafall, för i och med att Dagerlind själv erkänt denna definition av rasism så har han också erkänt sig själv som: rasist. Grattis Dagerlind, du valde en fin dag att komma ut ur garderoben!

***UPPDATERING***

Det tog inte långa stunden innan Dagerlinds krönika nådde en Sverigedemokratisk politiker:

sdfsdgwegwe


Stötta vår verksamhet