Granskning

Hotades med att skickas hem i bananlåda – nu talar drabbade av SD:s hat ut

Annika Stenbäck facebook
Written by Henrik Johansson

Här om dagen kunde IRM avslöja att SD-politikern Annika Stenbäck från Ljungby ville skicka ”hem” människor med invandrarbakgrund i en bananlåda. Varför? En familj med invandrarbakgrund hade skrivit en begravningsinbjudan på sitt hemspråk.

Många har reagerat över Stenbäck fullkomligt vedervärdiga uttalande och IRM har varit i kontakt med en förtvivlad släkting som var helt förstörd efter det rasistiska påhoppet. En annan släkting, Lisa, har under gårdagen pratat med Kvällsposten där hon mitt under intervjun brister ut i tårar:

Vår mormor har gått bort och vi har gjort det enligt svensk standard, jag förstår inte vad hon tycker är fel? Jag vill förstå vad hon menar med att i Sverige har vi inga inbjudningar till begravningar, har hon aldrig läst en lokaltidning?

– Vi pratar om ett dödsfall, en människa som är död. Vi sörjer! Jag ska inte behöva ta den här fajten nu, inte nu. Förlåt, jag förstår verkligen inte, säger Lisa.

[…]

– Jag önskar henne inget ont, jag vill bara att hon ska vakna och inse att det faktiskt är människor som hon sårar. Vi är riktiga människor, inte på låtsas, vi är inte bananer som kan sättas i en låda och fraktas i väg. Vi är individer.

Lisa har försökt nå Stenbäck, men hon har vägrat svara. Inte ens en enkel ursäkt från Stenbäck.

– Min mormor var inte en ond människa och för att hedra henne skulle jag aldrig önska en annan människa något ont. Min mormor var hon som tog hand om mig och mina kompisar så att vi inte skulle behöva vara på fritids medan våra föräldrar när de var på jobb.

[…]

När Lisa berättar om sin mormor kan hon inte längre hålla tillbaka tårarna.

– Hon har uppfostrat sina barn och de jobbar allihop. Den ena jobbar inom socialen, den andra som lärare och den tredje som städerska. Hennes barnbarn är alla över 18 år och jobbar, jag på Försäkringskassan, min ena bror jobbar som chef och min andra arbetar också. Jag vet inte vad hon försöker få oss att framstå som, om hon vill marginalisera oss eller göra oss till bovar. Men vi är inga bovar, jag har betalat skatt sedan jag var 15 och det är nog mer än vad hon kan säga.

– Det här är mitt Sverige lika mycket som det är hennes. Jag jobbar för staten Sverige och går omkring med mitt svenska pass och har Sverige i mitt hjärta.

IRM kan bara önska Lisa allt gott i denna svåra tid och hon ska ha all heder för att hon träder fram och visar människan som drabbas av SD:s rasism.

Vi rekommenderar er varmast att läsa hela artikeln på kvällsposten.


Stötta vår verksamhet