Eskilstuna-Kuriren publicerade i dagarna en mycket välgjord granskning av den främlingsfientliga propagandasajten Granskning Sverige, under titeln ”Så styrs den svenska trollfabriken som sprider hat på nätet mot betalning”. SD-politikern Nina Drakfors hävdar att hon lämnade sajten i december 2016, men en tabbe under gårdagen pekar på att det inte är hela sanningen.

Granskning Sverige har tidigare varit på tapeten i anslutning till IRM då de fullständigt slaktade en intervju med Henrik Johansson i syfte att få honom att framstå som att han inte kunde besvara de frågor de ställde. Vi har själva lagt upp intervjun både i sin oklippta form och GS propagandaklippta version för att visa på oärligheten i deras metoder. Trots detta sprids fortfarande skrönan om att ”grundaren av IRM inte kan svara på vad rasism är” i allehanda rasistiska sammanhang online. Det är precis det som är faran med den här typen av propaganda – sanningen blir relativiserad för att ”det kunde ju ha varit sant”, kallad agendaskapande alternativ fakta eller helt enkelt ignorerad.

Granskning Sverige trakasserar telefonister, journalister och andra med upprepade samtal och genom att ställa samma fråga om och om igen.  Syftet är uppenbart: att få dem att säga något som kan tas ur kontext och styrka den teori de byggt upp och vill övertyga folk om. Oftast handlar det om att ”etablissemanget” i form av etablerad media, statliga verk, företag, politiker – ja, strängt taget lite allt möjligt som går emot GS världsbild där onda globalister styr världen emot säker undergång.

Att Nina Drakfors jobbade för och numera stolt delar klipp från sajten är anmärkningsvärt. Kanske inte med tanke på hennes historik – vi talar här om kvinnan som tror att utomjordingar besöker planeten för att bekämpa kapitalismen och att Disney döljer satanistiska budskap i sina filmer. Däremot är det anmärkningsvärt för att hon som aktiv politiker legitimerar den typ av oärlig och främlingsfientlig politisk propaganda som Granskning Sverige står för.

Drakfors hävdar att hon lämnade sajten i december 2016 för att hinna fokusera på politiken. I ett långt inlägg på sin Facebookvägg beklagar hon sig över att hon fortfarande sammankopplas med Granskning Sverige, trots detta. I ett annat inlägg ondgör hon sig över att Eskilstuna-Kurirens chefredaktör vägrar att svara på hennes samtal.

… Ett inlägg som hon samtidigt råkar posta på Granskning Sveriges egen Facebooksida.

När vi påpekar detta för Drakfors, tillsammans med det faktum att hon på nyårsafton, alltså efter sin post den 5:e december om att lämna Granskning Sverige, fortfarande benämner dem som ”vi”, svarar hon så här, medan förklaringen om varför hon fortfarande postar på deras officiella Facebooksida lyser med sin frånvaro. Vi får heller inget svar när vi frågar igen:

Nina Drakfors tycker alltså för det första att det är fullt rimligt att stötta den typ av verksamhet som Granskning Sverige sysslar med, trots den hårda (och i våra ögon rättvisa) kritik de utsätts för.

För det andra vill hon inte förklara varför hon fortfarande modererar Granskning Sveriges Facebooksida, samtidigt som hon berättar i en annan post om ämnet på sin egen vägg samt i intervjun med Eskilstuna-Kuriren att hon fortfarande handhar deras donationskassa. Båda dessa saker rimmar väldigt illa med det samtidiga påståendet att hon helt lämnat GS och inte längre har med deras verksamhet att göra.

Frågan blir då precis den som Eskilstuna-Kurirens chefredaktör Eva Burman själv ställer i sin krönika om ämnet. ”Varför stöttar företrädare för vårt tredje största parti en trollfabrik med tydlig rasideologisk agenda?”