Granskning

SD:s nya kommunikationsplan – bara blahaj

För några veckor sedan skickade Jimmie Åkesson ut ett mail till alla förtroendevalda inom Sverigedemokraterna. Ett mail som innehöll klara direktiv på hur det ska se ut inom partiet i fortsättningen:

”…från och med nu råder nolltolerans och arbetet med att städa upp i leden ges högsta prioritet. (…) ”i vårt parti finns inget utrymme för extremister, rasister, rättshaverister eller andra med ett personligt behov av politiska eller privata utsvävningar.”

Därför förvånar det oss föga att arbetet med att ”normalisera” partiet nu fortsätter, den här gången med en kommunikationsplan som ska hjälpa sverigedemokrater att inte skriva saker såsom ”skäggbarn”, ”arabslödder” eller ge öknamn till ministrar. Det tycks också som att de har läst vår debattartikel och tagit till sig av våra åsikter eftersom de i inledningen av dokumentet skriver:

Vi måste se till att vi kommunicerar på samma språk, med en röst, på alla nivåer – från varje medlem och lokal företrädare, hela vägen till partistyrelse och riksdagsgrupp.

I klarspråk: Uttrycker sig toppskiktet som ”extremister, rasister, rättshaverister eller andra med ett personligt behov av politiska eller privata utsvävningar” så är det okej även för de lokala företrädarna att göra det, trots nolltolerans? Vilken annan slutsats kan man dra när partiets högsta företrädare uttrycker sig högst olämpligt flertalet gånger utan konsekvenser?
I kommunikationsplanen fortsätter man sedan med att definiera vad Sverigedemokraterna är och hur kommunikationen bör vara uppbyggd:

Vi är förtroendeingivande och ansvarsfulla och vårt engagemang är byggt på omtanke, gemenskap och kärlek. Vi står för trygghet, rättvisa och likabehandling i samhället och vi tror på oss själva och vårt land

”Omtanke, gemenskap och kärlek”.
”Trygghet, rättvisa och likabehandling i samhället.”

Det är fina värdeord. Starka.  Märkligt nog kan man i samma dokument, några sidor ner,  hitta följande stycke:

Människor som vistas i landet illegalt benämns papperslösa, den segregation och de problem som följer i massinvandringens spår kallas utanförskap och integrationsutmaningar, reaktioner på missförhållanden kopplade till den förda invandringspolitiken refereras till som främlingsfientliga, trots att det mycket sällan handlar om just fientlighet.

Omtanke, gemenskap, kärlek, trygghet, rättvisa och likabehandling i samhället. För vem?

Kommunikationsplanen fortsätter sedan med att belysa partiets problemområden:

Den lugna och sakliga framtoning som flera partiföreträdare gjort till sitt signum är ett effektivt sätt att få människor att lyssna på och ta del av vårt budskap. ”Nidbilden” av vårt parti som ”unga arga män” blir naturligtvis svår att vidmakthålla om vi av lyssnaren snarare uppfattas som ”lugna och sakliga män och kvinnor i varierande ålder”.

Lugn och saklig framtoning? Som till exempel Björn Söder och Kent Ekeroth visat exempel på? Förstå vår enorma förvirring just nu! Har vi bara missförstått allting, har vi missuppfattat arga utspel och svordomar? Kan vi ha tagit så fel? Nejdå, det är bara det att de inte är arga PÅ RIKTIGT:

Inbyggt i den lilla idealistiska rörelsen som för döva öron länge påpekat att kejsaren faktiskt är naken så finns det, helt naturligt, ett driv och en frustration som många gånger kan uppfattas som ilska.  Vi själva vet att vi inte är arga, åtminstone inte argare än några andra politiker. Vi vet att vi inte drivs av hat, utan av kärlek.

(Här var vi tvungna att ta en liten paus för att skratta en stund. Därför passar det kanske bra med lite pausmusik!)
Att SD beskriver sig som drivna av kärlek får oss osökt att tänka på SD-politikern som beskrev nazism som ”kärlekens, naturens och djurens ideologi”….

Sverigedemokraterna gör sitt bästa för att rensa upp i partiet och skapa en bild av att de är ett parti, vilket som helst. Ett parti skapat av gräsrötter, med barnsjukdomar som nu börjat gå över. Det gäller dock att inte låta sig luras av detta. Sverigedemokraterna är fortfarande partiet där företrädare kallar ensamkommande flyktingbarn för ”skäggbarn”, ifrågasätter diskriminering, förolämpar meningsmotståndare, kallar sex mellan homosexuella för ”kloaksex”, påstår att det sker könsstympning i moskéer och skyller förekomsten av nazism på invandringen.

Sverigedemokraterna gör allt de kan för att slippa ifrån stämpeln som främlingsfientliga men för att använda ännu ett uttryck på ”utrikiska”:  If it looks like a duck, swims like a duck, and quacks like a duck, then it probably is a duck.
Och på simpel svenska: Om ett partis företrädare, på låg såväl som hög nivå, uttrycker sig rasistiskt gång efter annan… då kan man nog också anta att det är lite av deras grundsyn på verkligheten. Faktiskt.

 

 


Stötta vår verksamhet
  • 2
    Delningar